Åter till "Handbok"
av Paul Guy
© Paul Guy, 1995Varje människa upplever ljud och utseende på sitt eget sätt. Dessa beskrivningar är bara mina egna åsikter och iakttagelser. Dessutom är varje träbit unik. Ådringen och färg varierar väldigt mycket även inom samma stock, särskilt vad gäller de mer spektakulära träslagen.
HALSEN
GREPPBRÄDAN
KROPPEN
Generellt kan man säga att de lättare träslagen ger ett varmare, fylligare ljud medan de tyngre ger mer "topp", attack och sustain. Desto tyngre trä, desto mindre "botten" och mellanregister. Det gäller att hitta kompromissen som ger lagom bas- och mellanregister med den önskade briljansen och bra sustain. En lagom vikt är inte dumt heller. Många "exotiska" träslag används mest för utseendets skull - de är mycket vackra - men ljudmässigt är det t ex ganska svårt att överträffa vanlig al, som är det billigaste av alla dessa träslag. En alkropp med en vackert "lamtop" är en bra kompromiss om man vill ha det bästa av bägge världar. Vill man dock ha maximal "twang factor" bör man välja swamp ash. Vad gäller de "exotiska" träslagen är särskilt mahogny och koa mycket välljudande träslag.
BASSWOOD (LIND)
är mycket lätt - runt 1,5 - 1,8 kg*. Det har en mild ton med moderat attack och rund, jämn sustain. Det är dock mjuk och får fula märken och djupa jack av ganska lätta stötar. Basswood är inte vackert, och suger åt sig mycket lack. Grundlackeringen är jobbigt.ALDER (AL)
är lätt - c:a 1,8 - 2 kg* - och mycket tåligare än basswood. Al låter varmt och fylligt, och har ett mycket balanserad ljud, jämn och klar över hela registret, med moderat attack, jämn decay, och bra sustain. Ett bra val för den som vill täcka en mängd musikstilar. Al är lätt att lackera. Ett mycket musikaliskt träslag, men knappast iögonenfallande. Fin med "lamtop": mycket bra till basar.HÅRD ASK
kan vara vackert ådrad, men är mycket tung - c:a 3,5 kg*. Det har ett klart, toppigt ljud med mycket snabb attack och lång sustain, som i mitt tycke saknar värme och övertoner och låter alldeles för banjoaktigt. Jobbig att lackera p g a porerna.SWAMP ASH
MAHOGNY
är lätt - 1,75 - 2 kg* - och ofta mycket vackert ådrad. Den är samma art som hård ask, men när den växer i sumpmarker, blir de lägsta 1,5 - 2m av stammen mycket lättare än trät högre upp. Detta lätta trä är mycket eftertraktad till gitarrer. Den ger maximal "twang factor" - ett distinkt, ringande ljud med snabb attack och klingande övertoner, ett utmärkt komplement till enkelspoliga mikar och svajstall med fjädrarna på baksidan. Stora porer gör det jobbig att lackera.
är "Gibson"-trät. Mycket fylligt och varmt ljud med mjuk attack och lång, sjungande sustain. Ett mycket musikalisk träslag. Öppna porer. Mums med laminerad topp. Vikt - c:a 2,25 - 2.75kg*.KORINA
påminner mycket om mahogny i vikt, struktur och ljud, men färgen skiljer. "Vit" korina är brunaktig med mörka ådringar. "Svart" korina är lättare och mörkare med vackrare ådringar. (Gibson använde blekt korina i Explorer och Flying V gitarrer från 1958.) Dess riktiga namn är "Limba".KOA
är ett utmärkt tonträ som låter ganska likt mahogny, fast med lite mer topp. Mönstrad koa är mycket vackert, min egen favorit vad gäller utseende (och även en av mina favoriter vad gäller ljud). Ett utmärkt val för baskroppar och - mönstrad - som laminerad topp. Öppna porer. Vikt - c:a 3 kg*.LACEWOOD
har ett mycket ovanligt mönster av stora och små ljusa fläckar eller "prickar", som ger en "ödleskinn" effekt. Grundfärgen varierar från skärt till rödbrunt. Mycket fin "lamtop". Låter ungefär som mahogny, öppna porer. Vikt - c:a 2,8 - 3 kg*.REDWOOD
Spektakulärt ådrad "Rödved" finns till laminerade toppar. En annan mycket fin "lamtop", särskilt för cowboy gitarrer... Redwood är ett utmärkt tonträ och ganska lätt att lackera. Vikt - c:a 2 kg*.VALNÖT
är snygg. (Används till fina gevärskolvar, t ex.) Låter ganska likt hård lönn, fast lite varmare. Det ger snabb attack, klart ljud och lång sustain, men med svaga övertoner. Valnöt lämpar sig bra för oljefinish, eftersom det är ganska fett. Öppna porer. Vikt - c:a 3 kg*.ZEBRAWOOD
har ett karaktäristiskt mönster med ljus- och mörkbruna ränder, vilket varierar mycket lite från bit till bit. Ljudmässigt påminner det mycket om valnöt. Stora, öppna porer. Tung - c:a 3 - 3,5 kg*.MJUK LÖNN
Vackert ådrad (flammig eller quilted) mjuk lönn är läckert till laminerade toppar. En massiv kropp av mjuk lönn låter alldeles för neutralt och fårglöst för mig, men neutraliten gör det populärt bland gitarrister som använder många effekter. Ljudet är klart och briljant med snabb attack och decay, lång sustain och stark grundton, men övertonerna är mycket svaga. Tung - c:a 3,25 - 3,5 kg*. Lättlackerad.HÅRD LÖNN
är vit i färgen och sällan särskilt intressant att titta på (om det inte är ögonlönn). Det låter ungefär som mjuk lönn, fast ännu hårdare och toppigare. Mycket tung, c:a 3,5 - 3,75 kg*.ÖGONLÖNN
är hård lönn, med ett karaktäristisk mönster av små "fågelögon". (Se under "Halsen").* - Genomsnittsvikt för en Stratakropp. Avsevärda avvikelser förekommer hos alla träslag.
KROPPEN
GREPPBRÄDAN
HALSEN
De vanligaste träslagen för halsar är lönn och mahogny. Är man ute efter "Fender"-ljud så är det lönn som gäller. På samma sätt bör man välja mahogny för ett traditionellt "Gibson"-ljud. Båda träslagen bör alltid lackeras, om garantin ska gälla. De slår sig lätt om de inte skyddas mot atmosfäriskt fukt och handsvett. Vill man spela på "rå trä" bör man välja rosewood, padauk, Gonçalo Alves, wenge eller ebenholts. Dessa träslag innehåller så pass mycket oljor ock kåda att de s a s "skyddar sig själva".LÖNN
Lönnhalsar ger ett briljant och klart ljud, med snabb attack och bra sustain. Vintage-stil "enbits" halsar med enkla stödstänger är lite lättare, och ger ett varmare ljud, än halsar med dubbelexpanderande stödstänger - de sistnämnda ger dock mer sustain och behöver ej justeras lika ofta. Bör alltid lackeras.ÖGONLÖNN
("Birdseye maple") har en karaktäristiskt mönster av små kvistar som ser ut som fågelögon. Ögonlönn skiljer sig dock inte från vanligt lönn vad gäller ljud och stabilitet. Bör alltid lackeras.MAHOGNY
är lättare än lönn och ger ett varmare ljud med långsammare attack och mer midrange och botten. Mahogny halsar med rosewoodbrädor brukar ge ett "sjungande" ljud. Bör alltid lackeras.ROSEWOOD
är mycket stabil och väger ungefär som lönn. Den ger ett varmt ljud med moderat attack och lång, balanserad sustain. Behöver ej lackeras (kan även vara svårlackerad!).PADAUK
är ett vackert och ganska tung träslag som låter ungefär som mahogny. Känns mycket len och behöver inte lackeras. Orange/brun färg.PURPLEHEART
är en mycket tät purpurfärgat trä med öppna porer, som bör lackeras. Ger ett klar och briljant ljud med bra sustain.GONÇALO ALVES
är ett ljusbrunt trä med chokladbruna strimmor. Mycket tät och tung, vaxig, snabb och len känsla utan lack. Tydlig, klar och varmt ljud.WENGE
är svart med chokladbruna ränder. Används mycket i Warwick basar, t ex. Mycket hård med öppna porer. Bra midrange och varm bas.BUBINGA
har ett rostbrunt färg. Mycket stark och styv. Ljus midrange och bas. Används mycket till lamineringar i förnäma högklassiga bashalsar.PAU FERRO
- kallas även "Morado" - används mest i greppbrädor, ty det är mycket tung. Vacker, mellanbrun färg med mörka strimmor. Stängda porer. Mycket len känsla, behöver ej lackeras. "Känns som ebenholts, låter som rosewood".KOA
varierar från ljusbrunt till mörkbrunt, ofta med inslag av röd och purpur (och ibland även andra färger). Ofta mycket vackert, ibland med flammig figur. Väger ungefär som mahogny och påminner även om mahogny ljudmässigt, dock med lite mer briljans.EBENHOLTS
är mycket hård och kan poleras mycket lent. "Snabb" känsla, ger mycket snabb attack och bra sustain. Mycket briljant ljud. Svart färg, ofta med chokladbruna eller gråa strimmor. Mycket tung.KROPPEN
HALSEN
GREPPBRÄDAN
De traditionella valen för greppbrädor är rosewood och ebenholts, eftersom dessa träslag är starka och stabila och behöver ej lackeras. Lönnbrädor bör alltid lackeras.LÖNN
ger ganska snabb attack och decay, briljant ton och bra sustain. Vill man ha maximal "twang factor" eller vintage Fender ljud kan man välja en lönnbräda - eller en "enbits" lönnhals.ROSEWOOD
är lite mjukare än lönn och ger ett varmare ljud med mindre attack, rundare ton och mer midrange. Braziliansk rosewood är vackrare än indisk rosewood men låter ungefär detsamma.EBENHOLTS
ger mycket snabb attack och decay och ett mycket klart ljud. Mycket "snabb" och len känsla. Ett bra val för "180-knutars" gitarrister ty den ger mycket tydliga toner.PAU FERRO
har blivit populär för greppbrädor på senare år, eftersom den är tät och vacker och "känns som ebenholts, låter som rosewood".
Det kan vara bra att komma ihåg att, när instrumentet behöver bandas om - och alla instrument kommer att behöva det någon gång - det är mycket dyrare att banda om en lönnbräda, eftersom den måste även omlackeras. (Det är ett pillrigt och tidsödande jobb att skrapa bort lacket från banden igen efter lackeringen.) Rosewood brädor är relativt lätta att banda om. Ebenholts är svårare eftersom det är så lätthänt att flisor följer med när man lyfter de gamla banden.
© Paul Guy, 1995
KROPPEN
HALSEN
GREPPBRÄDAN
Från början
